- A Piece Of Sisters -

En molande oro? eller en sprängande glädjebomb innuti mig? Att vara fylld till bredden med känslor, att känna det inombords i ens egen kropp nästan rinna över till ett känsloutbrott. Att tappa kontrollen, att förlora sig själv för ett ögonblick.

Ångest, glädje, ångest, glädje.

Varför ångest när man kan få glädje? Varför väger ångesten mer? Varför rinner oros-känslorna lättare över den kant man föraktar? Varför är glädjen så sprudlande och befriande medans ångesten är mörk, hatisk och dystert panikartad?

Många frågor, inga svar.

Vem kan svaren?

Inte jag, inte du, inte någon. Det bara är så.

Vi söker svaren, vi förstör oss själva mer och mer medan vi söker. Sluta sök, börja glömma.

Glöm ångestens tunga järngrepp, glöm hur hjärtat skenar och den stegrande paniken när ångesten kryper fram.

Glöm vad ångesten gör med dig, vad den skapar. Den du inte vill vara, den du inte vill bli.

Glöm vad ångesten gör med andra, i din närhet, överallt.

Förträng ångesten, förträng paniken, men framför allt; förträng det känsloutbrott som komma skall när din fiende: ångest har fängslat ditt inre. Lova dig själv att glömma och förtränga, du sviker dig själv, den viktigaste människan i ditt liv om du trotsar dina egna löften. Lova dig att besegra din värsta fiende, en del av dig själv du inte vill veta av.

Klarar du det, då är du stark och är redo att ta emot den glädjen, kärleken och friden du förtjänar genom att bara finnas till. Du är redo att bli den människan du är menad att bli, du är redo att möta världen utan ångest och oro, du är redo att leva på riktigt..