I'm broken
Ni där ute som någon gång har haft ett husdjur ni har brytt er om och älskat, vet nog hur jag känner mig just nu.
Ett djur kan betyda så mycket mer än vad många tror, för mig är djur i princip lika betydelsefulla som människor.
Jag har alltid varit en djurvän, djur har så länge jag kan minnas skänkt mig en enorm glädje i livet. Jag tror också att de husdjur jag har haft genom åren har format mig till den jag är idag, jag har fått känna på en så äkta och oskyldig kärlek som bara ett djur kan ge.
Min empati och djuphet tror jag härstammar dels från mina föräldrar, men också från den kärlek jag har gett och fått tillbaka av mina älskade djur som alltid har funnits där för mig känslomässigt.
Jag kommer ihåg som om det var igår när jag var liten och mitt första djur dog, jag minns det än idag i detalj. Jag var krossad, endast 11 år gammal. Men mitt hjärta var krossat, jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag var totalt hjälplös.
Samma känsla infinner sig idag, men med en annan ton. En mer realistisk ton, en mognare ton, en annan ton 7 år senare. Men ändå, nästintill samma ton.
Vad ska jag göra?
Jag vet att det är ovanligt att många bryter ihop på det här sättet när ett djur dör, men jag är sådan. Jag kan inte tänka tanken att reagera annorlunda än vad jag gör, jag vill inte reagera annorlunda.
Jag är unik, och det är såhär jag fungerar.
Jag älskar dig P, mer än vad någon mänsklig varelse någonsin kan ana. En djup plats i mitt hjärta tillhör dig min bebis.
Du kommer få det bra nu, du kommer att bli väl omhändertagen av Z, S o S. Du kommer att vara lycklig, fri, skutta runt och hoppa över hinder och självklart knapra i dig massa godsaker. Det du älskade att göra, det du var lyckligast av.
Är så glad och tacksam att jag fick säga hejdå, få krama om dig, klappa dig, och hålla i dig, även om du var så svag så höll du ut tills jag fick den chansen. Du kämpade in i det sista, och det är vad jag och resten av familjen kommer att minnas dig som; en kämpe.
I'm forever yours <3
For all those times you stood by me.
For all the truth that you made me see.
For all the joy you brought to my life.
For all the wrong that you made right .
For every dream you made come true.
For all the love I found in you.
I'll be forever thankful baby.
You're the one who held me up,
never let me fall.
You're the one who saw me through, through it all.
You were my strength when I was weak.
You were my voice when I couldn't speak.
You were my eyes when I couldn't see.
You saw the best there was in me.
Lifted me up when I couldn't reach.
You gave me faith 'coz you believed.
I'm everything I am,
because you loved me.
You gave me wings and made me fly.
You touched my hand I could touch the sky.
I lost my faith, you gave it back to me.
You said no star was out of reach.
You stood by me and I stood tall.
I had your love I had it all.
I'm grateful for each day you gave me.
Maybe I don't know that much,
but I know this much is true.
I was blessed because I was loved by you.
You were always there for me.
The tender wind that carried me.
A light in the dark shining your love into my life.
You've been my inspiration.
Through the lies you were the truth.
My world was a better place because of you.
I'm everything I am,
Because you loved me.
Rest in peace P <3 23/9 2003 - 10/9 2009.
(skulle ha kunnat lagt upp bild, namn osv. Men jag gör inte det eftersom att vissa människor är så respektlösa, även när sådana här händelser har inträffat. Och jag vill inte ha några sådana minnen utav den här dagen...)
Jag vet precis hur du känner!
Jag är 13 år nu men i höstas när jag var tolv år så dog våran katt som jag hade haft hela mitt liv.
Hela min familj grät. Han hade fått en blodpropp i ryggen. Det var jag som upptäckte det och det var den hemskaste dagen i mitt liv!
Jag känner med dig... Önskar att jag kunde ge dig en riktig kram och visste vilka ord som kunde trösta... Men det är ont om dem nu. Kram
Jag, eller mormor och morfar har haft en hund fast den var som ändå min eller aa det är en inväcklad historia.. men iallafall så hade dom den hunden sen jag gick i lillettan och jag har växt upp men honom, Zören hette han, han var den lugnaste finaste hunden du kan tänka dig men han dog i vintras och jag är fortfarande helt förkrossad över det.. så det stämmer det du säger djur och människor kan betyda lika mycket.
Bra blogg btw! =) kolla gärna in min :D
Vännen, det kommer att kännas bättre, jag LOVAR. Saknaden kommer alltid att finnas kvar men den hopplösa paniska sorgen kommer att lätta! För fyra månader förlorade jag min 1,5 år gamla rottweilerkille efter en olycka där båda hälsenorna på bakbenen gick av. Den paniken och den bottenlösa sorgen som infann sig vid beslutet, vid avlivningen och efter var FRUKTANSVÄRD! Jag skrek, grät, hade panikattacker. jag sov fyra (!) nätter hos min mamma. Grät när jag somnade, grät när jag vaknade. Trodde ett tag att jag skulle behöva åka upp till psyk. Men så ordnade jag en begravningsplats på djurkyrkogården efter att min syster tvingade mig och efter det släppte mkt! Jag hade nu iaf en plats att gå till! Men han finns kvar, varje gång det åskar te x säger vi att Diablo är arg i himlen.. Och varje kväll tittar jag upp mot stjärnorna & viskar högt; "mamma älskar dig mest av allt, puss". Det kommer kännas bättre. Maila mig om du vill "prata" med någon som vet hur det känns. Lycka till! Kram
<3<3 beklagar verkligen! Kan inte tänka mig hur ensamt det kommer bli när min katt dör... Man tror att de lever för alltid, men det gör de tyvärr inte.
jag förstår dig verkligen, jag har en katt (som jag kallar bebis) och jag har haft henne sen jag gick i fyran, och hon vände sig bara till mig i början, ingen annan fick hålla henne eller ge henne mat. och jag älskar henne sjukt mycket, och jag skulle bli helt förstörd om hon gick bort. så jag förstår dig verkligen. folk som säger att ett djur inte kan vara ens bbästa vän är dum i huvudet tycker jag, för ett djur finns alltid där, och kan inte vända sig emot en.
Förstår att du tycker det känns jobbigt, uscha.
men ha det så bra som det bara går. :)
Snyggt där ;) Allt bra?
Jag förstår exakt hur du känner dig och jag är precis likadan! För tillfället har jag 3 råttor, 2 hundar och 2 fåglar och jag fasar inför dagen något händer alltså! Min kanin dog förra sommaren och jag är fortfarande totalt krossad efter det och kan ibland för mig själv säga när jag ska sova: "Godnatt Coca" eller "jag saknar dig och älskar dig". Det låter skit töntigt jag vet, men det känns jätte bra för mig. Det är ju inget jag säger högt när andra är med precis.
Nej, både du och jag är människor som egentligen INTE ska ha djur men har det ändå för att vi inte kan vara utan dem. Och det är oss djuren uppskattar mest, för vi behandlar dem som människor så att de ska känna sig speciella. Din kanin har haft ett jättejätte bra liv kan jag lova och jag förstår att du är ledsen, det ska man vara! Men nu är han uppe i djurhimlen på alla gröna ängar och skuttar omkring helt frisk med alla andra kaniner!
Sköt om dig Bea och dölj inte att du är ledsen. Ut med det bara så kommer det kännas bra, klart som fan att man är ledsen?
Stor Kram!
Vet precis hur du menar...Tänker varje dag på hur krossad jag kommer bli den dagen min hund, Ebba går bort...Hur ska jag kunna leva utan henne?
Ush det är det värsta med djur. Glömmer aldrig när vi skulle säga farväl till vår hund Ida. Eller vår svårt sjuka katt Gimli som dog stilla i vår närhet. Fy fy
Jag förstår hur du menar. Jag har förlorat tre husdjur, och det var inte kul när de händelserna inträffade.
Försök att minnas allt lyckigt med P.
<3
Det är inte ovanligt att bryta ihop så där. Jag är likadan. Försök att få ut dina jobbiga känslor, skriv om dem, prata om dem. Jag kan inte säga att det löser sig då men det kanske blir lite bättre i alla fall. Sköt om dig / er. Kram
Känner med dig och förstår precis hur du känner dig,
Stor kram på dig lilla gumman!
Åhhh :(( jag vet vad du känner. Om jag skulle förlora min hund, som just nu är hemma hos min svägerska i fyra månder, jag tror jag skulle gå under. Vet inte hur jag skulle reagera, psyket nästa förmodlingen :((
Djur är och kommer alltid vara bättre än människor. Så ser jag det!
Förstår dig precis och beklagar verkligen! :(
sköt om dig :)
Mercid.se
har snott inlägget det där om kissie eller paow är elakast ;S
om ni inte visste det redan!
Förstår hur du menar <3
Jag hade en leonberger förut, Men han hade en ögonsjukdom, Hans ögonfransar växte innåt, Och han var vädligt.. Crazy för det, Och vi hade inte råd för operation. Sen var han så stor, Jag var bara 6år. Han var typ längre en mig. Men han var så snäll mot mig! Han drog jätte mkt, Men gick bättre med mig så jag inte skulle göra mig illa, När jag var ännu mindre så låg jag och sov på honom, Och även fast han tyckte att det var ganska jobbigt tror ja, Så lät han mig ligga där. Och han sov alltid med mig och tog hela min säng <3
Men vi kunde inte ha honom kvar eftersom han värkligen behövdes opereras, Och vi hade inte råd men ville hans bästa, Så vi gav bort honom till mammas gamla kompis, Han fick det jätte bra och bodde ute på landet istället för mitt i sthlm, Och han opererades och blev jätte lugn och jätte lydig. Men ändå så önskade jag varje dag att han skulle komma tillbaka <3 Idag skulle han varit 11 år, Men eftersom han var så stor så blir ju lederna förstörda, Så han är säkert död nu :'( Men jag förstår vad du menar! Lider med dig <3
Förstår precis hur du känner dig,
beklagar verkligen sorgen :S
Självklart bryter man ihop. Det är ju inte bara djur, de är ju även våra vänner, våra familjemedlemmar.
jag vet hur det känns :(
det gör ONT!
hoppas du läser de här, även fast de är väldigt likt de andras. jag är 12 år, fyllde det i mars. ( liten jag vet men ändå) på min 12 årsdag. hade min lilla kanin, sally varit i sin utehage. min syster gick ut för att hämta henne. hon kom in med lille sally skrikandes och gråtandes. sally hade brutit benet. det var min födelsedag. och vi visste mycket väl att om en kanin bryter benet, så måste man avliva den... hela min födelsedag vart förstörd.. de värsta var att 4 dagar innan hade vi varit hos veterinären för att kolla hennes ben för hon haltat några veckor innan, min syster (som hoppade med lille sally) kände att de inte va som de skulle. veterinären sa att det inte va nå fel... sen hände ju de där:'( hon var underbar och knappt ett år...
Hojj, sånt är hemskt. Idag är det precis ett år sedan (faktist nästan samma tid också) sen vi tog bort min älskade katt. Mitt första djur, som jag bara hann ha i 7 månader pga av fel i alla knäleder. Är hemskt. Sörjer med dig <3
aaaw, sånt är så hemskt, har själv haft två kaniner och jag blev så ledsen när dom dog, den ena blev dödad av en mård så när jag kom och skulle ge dom mat så låg hon där.. det var så hemskt, men jag är glad att min andra kanin klara sig. Men hon är också död nu, fast hon blev gammal , saknar dom så <3
man älskar att ha djur, men det värsta är att du ska dö, sörjer med er , kram på er <3
jag vet precis hur det känns!
jag köpte en kanin som jag vekligen ÄLSKADE när jag var 5 eller 6 år. 2006 dog han i mitt knä på kvällen, och jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag glömmer aldrig den stunden han dog.. jag kommer ihåg i detaj, precis, och jag hade inte märkt något innan.. jag tog upp han för att gosa lite med han och så dog han, jag fattade ingenting och bara skrek! han betydde så mycket! jag älskade han!
jag saknar han!
så jag förstår precis!!
<3
Jag förstår verkligen vad du menar. Jag har haft min lilla misse nu i 5 år och jag älskar henne så himla mycket. Det är som min familjemedlem. Jag ÄLSKAR djur och är världens djurvän och jag står verkligen min katt nära, vet att det kan låta konstigt men det är sant. Hon är den som kommer flytta med mig när jag flyttar hemifrån sen. Sen tanken att hon någon dag kan försvinna ifrån mig skrämmer mig lite.
det är så lite så, känner verkligen med dig. det är hemskt när ens bästa vän går bort sådär.
och ibland behöver man skriva av sig, som du har gjort.
och det är tur att folk som har kommenterat förstår hur du känner. ha det så bra. kraam :)
Åh. Förstår hur du känner dig ! Förlorade en av mina kaniner i juni förra året, det var hemskt :(
Jag kan knappt tänka mig hur det kommer va när jag förlorar dem andra kaninerna också. Kan inte tänka mig ett liv utan dem ): Aja, beklagar sorgen iallafall, hoppas det snart kommer kännas bättre <3
förstår precis hur det känns!
Var tvungen att ta bort min häst för några månader sedan och jag har aldrig vart så ledsen i hela mitt liv!
Och har nu en hund som jag verkligen älskar över allt annat och den dagen hon försvinner vet jag inte hur jag ska klara av. Men livet går vidare tro det eller ej och till sist kommer du bara minnas alla bra stunder med glädje och man kommer kunna glädjas åt att man fick ha denna individen i sitt liv och få känna på dess underbara "personlighet"
Kramar
Oj usch :( hoppas du mår bättre snart, jobbigt sånt där :(
Åh jag älskar ID. SÅ bra!
usch jag förstår precis:(
Ush. När mina kaniner dog grät jag floder och var deppig i dagar. Hoppas du mår bättre snart... KRAM
Vet exakt hur det är för dig!
Avlivade vår hund Donna för snart 3 månader sen och hon var nästan 14 år gammal, men knappt dålig eller så, bakbenen började strejka lite med henne och hon kunde inte hålla sig så länge så det hände ju att man inte hann ut med henne ibland. =( Annars var hon frisk så men imed hon var "påväg" att bli sjuk så kände vi att det är bättre att låta henne somna in när hon ändå mår hyffsat bra. Känner lite ångest över det än idag samtidigt som vi gjorde henne en tjänst genom att hon slapp bli riktigt sjuk.
Men tårarna kommer fortfarande med jämna mellanrum, speciellt nu när jag läste ditt inlägg. =/
Det är så livet är, måste se det på den lilla ljusa sidan där är. De har det bra nu.
Brukar viska Godnatt till henne varje kväll, känns som hon fortfarande ligger i sin korg brevid sängen ibland. Har kvar korgen (en sån mjuk man köper på Ikea) för nu har katten tagit över den. =) Vet inte hur jag ska klara mig när det är dags för henne också. Men det dröjer förhoppningsvis ett bra tag tills det!
Ett litet tips är att ta fram bilder och bara gråta ut ordentligt, det känns faktiskt lite bättre då, sen kommer det kännas lite bättre för var dag som går. Förmodligen kommer du också att titta efter "P" när du går runt i ditt hem, och det är riktigt jobbigt ska jag säga dig. Men sen efter ett tag kommer du kunna känna att "P" är där fast du inte kan se. Och det är en skön men kanske lite creepy känsla i början. =)
Ha det nu så bra som det går!
Sov gott och dröm sött!
Stor kram // Lisette
Du är verkligen inte ensam om att sörja ett djur. Vi tog bort min första häst för snart ett år sedan och jag sörjer fortfarande henne och kan vara ledsen över att hon är borta. De har ju också personligheter, det är inte bara människor som har det, även om många tror det.
Jag kan inte säga att jag vet hur det känns, jag har inte blivit av med något husdjur (än) men jag har själv en liten valp, och jag vet hur rädd och förstörd jag blivit bara när hon behövt åka till veterinären. Det är hemskt, hoppas det känns bättre snart <3
kan ni inte säga vilket djur? =O r.i.p ! =/
Sitter här helt tårögd att jag knappt ser tangenterna medans jag skriver. Känner verkligen med dig!
Kan inte ens föreställa mig att min Mysan en dag kommer vara någon annan stans. Livets gång sägs de,.. Men nog hade det varit roligare om vi kunde leva tillsammans förevigt.
Ta hand om dig<3
